faaaaaaaan..... har varit ute på en promenad i 45minuter, men nu blev jag hembjuden till min vän som nyss kommit hem... PÅ SMÖRGÅSTÅRTA!! jag KAN inte säga nej, eller? kan jag? jag villllllllll men så vill jag ju inteeeeeeee....... faaaaaaaaaaaaaaaaaan jag vet inte vad jag ska göra. det är typ 700kcal, OVÄRT!!!!! men, jag måste verka normal också?!?! vad ska jag göra? fan asså. jag har panik.

min lillasyster kom hem nyss.

hon hade köpt med sig ett rör smarties till mig.. och så kollade hon på mig och sa; jag kan väl likagärna ta tillbaka dom, för jag ser att du inte äter sånt.

det var skönt och peppande på samma gång som det var riktigt obehagligt..

jag lyckades att motstå en hetsätning förut. jag lyckades motstå att äta överhuvudtaget. jag är fortfarande i chock.

jag gick till skafferiet och tog fram en knäckemacka. jag sa högt till mig själv; "du får äta EN, men BARA EN". gick till kylskåpet och tog ut philladelphia och skinka. stoppade en smörkniv ner i philladelphian, och då kom ångesten

är jag verkligen hungrig? behöver jag verkligen äta detta? kommer jag att kunna sluta om jag väl börjar äta? jag är ensam hemma och kylskåper, frysen och skafferiet är fullt av mat, kommer jag verkligen att kunna stoppa?

svaret på alla dessa frågor blev; nej.

jag behöver inte knäckemackan, jag kontrollerar maten, maten kontrollerar inte mig. jag kommer inte kunna sluta när jag väl börjar. jag kommer att äta tills jag tror att det snart kommer spruta mat ur mina öron. jag är för hungrig, för trött och för fet för att ha den diciplinen.  

åt middag med mina föräldrar idag, och det gick riktigt bra faktiskt. köffärssås och spaghetti (är det bara jag eller känns det som att dom alltid lagar det?!) och jag kör ju stenhårt på "inga kolhydrater" snacket. så jag la upp lite köttfärssås på en fjärdedel av tallrikten, och fyllde resten med sallad, gurka, broccoli och ärtor. smetade ut köttfärssåsen på hela tallriken, åt sammanlagt en msk kanske, men det såg verkligen ut som om jag hade ätit mycket.

fick gå på promenad med hunden innan också, så nu ligger jag på ca +140kcal. även fast det inte är mycket så känns det fel att ligga på +. men jag är fortfarande hungrig. verkligen riktigt hungrig. jag vet inte riktigt vad jag ska göra.... det är inte en mental hunger, det är en verklig kroppslig fysisk hunger. hela min kropp skriker efter energi. men jag får se, jag vill ju inte ge efter.

mamma sa att jag verkligen har gått ner i vikt nu. att det verkligen syns. jag kan inte se det. jag ser mitt tjocka feta jag. operfekt och odiciplinerad.

gillar rutinen havregrynsgröt och kaffe på morgonen. det känns hälsosamt och hållbart att äta. och det är nästan utan ångest.

något jag däremot har ångest över just nu är att min lillasyster kommer hem idag, och hon är föredetta anorektiker. eftersom att jag anammar den livsstilen just nu, fastän jag absolut inte skulle kalla mig själv anorektiker, så är det på den vägen jag vandrar. jag är rädd att hon ska se det, att hon ska märka. eftersom att jag har varit på henne väldigt mycket om att hon måste äta osv, hur ska jag klara mig ur detta? man känner ju igen beteendet.

jag är rätt nervöd faktiskt. för mina instinkter kring henne har alltid varit att "jag äter mycket när hon ser, så hon fattar att d et är ok". men nu kan jag ju inte göra det?! nu kan jag ju inte äta något alls utan ångest... jag får helt enkelt vara borta under flera mål eller något.

min kropp är verkligen totalt slutkörd nu. jag har absolut ingen ork kvar, till annat än att svälta. det är det enda som fungerar helt okej i mitt liv just nu.

födelsedagsfikan gick bra. till föräldrarna var det "men jag ska ju på fika, jag kommer ju äta där!" och för dem på fikat "jag var så hungrig efter spinningen så jag var tvungen att äta hemma!". det gick löjligt lätt faktiskt. drack två koppar kaffe med lite mjölk... that's it!

för att summera dagens mat och träning;

in:

havregrynsgröt med laktosfri mjölk

kycklinglår (utan skinn) med sallad, gurka och lite balsamico på

kaffe. i mängder. masssssa kaffe.

ut:

handla mat med mamma i en timma. (hahaha dålig jävla fantasi, men aa... jag gick ju runt i affären som en zombie)

en timmas oeffektiv utmattande spinning

promenad till och hem från fikan

enligt mina (app'en på min iphone's) beräkningar så ligger jag på -397kcal. det känns rätt kasst om man jämför med tidigare dagar, men det kunde å andra sidan varit värre. mycket värre.

idag har jag motstått;

• negerbollar
• godis i mängder
• chips
• mackor
• tårta
• pannkakor

jag har lätt sparat 1000kcal på allt jag inte har ätit. känner mig fortfarande som en fet kossa dock. men mina nya jeans har blivit förstora! så det är ju nåt iallafall... inte mycket, men lite. de var jättejätte tighta när jag köpte dom.

jag är trött som fan.

dagens mat har gått helt ok hittills.

havregrynsgröt med mjölk till frukost och kyckling med sallad och gurka till middag/lunch. har legat på ungefär 300+, men nu har jag varit och spinnt en timma. men det kändes verkligen att jag har tagit ut mig lite för mycket i veckan. hade verkligen ingen ork alls. benen bara krampade och gjorde ont som fan. jagbrukar ALDRIG ge mig, men det var bara till att söndagscykla, och det sög. jag ville svettas och leva, inte sitta av tiden.

nu ska jag på 19års fika.... jag VILL inte äta massa skit. håll tummarna för mig och mitt fett.

dagen har börjat... bra. eller vad man ska säga. har gått ner ännu ett kilo, så nu ligger jag på 66! det känns rätt bra. hade gärna legat på 56, men det är ett tag kvar dit. men å andra sidan, jag är ändå på väg nu! jag är närmare än vad jag var för en månad sedan.

kollade tillbaka lite.. jag började med den här inte äta grejen för mindre än en månad sedan, och jag har redan gått ner 7kg! det känns grymt faktiskt. men det räcker ändå inte.

mamma pratar om "hur lätt det är att det går över gränsen" och så, att "dom är rädda att jag ska tappa kontrollen". det dom inte fattar är att jag håller på att ta kontrollen över mitt liv. jag kontrollerar vad jag stoppar i min mun, jag kontrollerar maten. maten kontrollerar inte mig.  -7kg... ja, det känns bra faktiskt.