just nu mår jag ganska kasst. kan inte fokusera min blick, den bara flackar. mår ganska illa och fryser en del. men fuck that shit, jag har bara ätit frukost idag. ändå, det är bra. (fastän jag åt lunch också, men den finns inte kvar)

-2kg på en vecka.. jag kan inte bestämma mig för om det är lagom eller lite. jag hade ju gärna velat gå ner mer, men det kanske inte är meningen att jag ska gå ner så snabbt denna gången. men denna gången är det ingen 5 veckors period, utan detta kan vara föralltid. självklart kommer jag att någon gång falla för frestelsen med en kaka eller så, men inte en massa mat. jag vill inte att maten ska kontrollera mig igen.

- 2kg på en vecka, detta innebär att jag har nått mitt första delmål, 71kg.

idag har det gått sådär med maten, åt müsli och lättfil till frukost. mådde inte alls bra efter det, kände mig jättefet och äcklig. försökte spy lite men det kom bara kaffe. sen åkte jag in till stan och klippte mig, drack en kopp svart kaffe hos frisören. gick runt på stan lite och kollade i lite affärer. hittade inget av intresse så jag åkte hem. sen satt jag i köket och pluggade med min syster som har studiedag. och vi åt lunch tillsammans, dvs gårdagens middag. tacos. 2 port, med avocado, creme fraishe, gurka, majs, salsa och köttfärs. blev äckligt mätt. ville spy direkt, men jag väntade lite för jag visste att hon skulle gå. så hon gick och 2 sekunder senare stod jag över toaletten. känns bättre nu igen, men jag gillar inte att behöva spy. det tyder på bristande självkontroll. men jag kände att jag behövde äta tillsammans med henne så att hon kan säga; jo men vi åt lunch tillsammans.

vill gå ner all vikt nu. inte "bara" 2kg i veckan.. trots att det kanske bara blir sämre från och med nu. jag hoppas iallafall att jag blir frisk så att jag kan börja träna som vanligt igen.

jag har funderat mycket över begreppet pro ana, eller det kanske mer är en rörelse? en rörelse som jag länge har föraktat, och avundats. dels tycket jag att dom (kanske borde säga vi? fast jag känner mig inte kvalificerad än att kalla mig det) är dumma, ingen kan ju leva utan mat. men nu känner jag en helt ny kontroll. jag kontrollerar vad jag stoppar i mig. världen kretsar inte längre kring när jag ska äta nästa mål, för nu behövs inte det. jag har ju ätit frukost, och någon sked yoghurt till lunch. jag behöver faktiskt inte mer. lite kaffe, the och cola zero löser tomheten i magen. jag behöver inte mer, jag behöver inte äta. imorgon ska jag väga mig. jag är både nervös och förväntansfull.

min tankte var egentligen att äta varierat med kalorier varje dag för att lura metabolismen, så att kroppen inte går in i "starvation-mode" och saktar ne förbränningen.. det har inte gått speciellt bra alls, har inte kunnat äta så mycket. det har blivit frukost och middag på helgerna, men nu på vardagarna blir det frukost och sen kanske sammanlagt tre matskedar youghurt till lunch. och jag klarar mig på det, jag behöver inte mer. fatty me.

men förut var jag tvungen att äta lite med mamma, för att avleda hennes misstankar. jag åt fyra skedar (små) med fil och müsli men sa att filen var dålig och hon sa "men släng det då om det smakar konstigt", perfekt tänkte jag. HON föreslår att jag ska slänga maten, blir inte mycket bättre. sen så gav hon mig ett kokt ägg, tänkte att det är dumt att börja protestera så jag skalade det på en bit papper och delade det i äggdelaren. jag åt de översta och understa äggskivorna, som bara är vita. sen knycklade jag ihop hela pappret (med skalet och resten av ägget) bakom min themugg och gick och slängde det. kändes onödigt att äta så mycket så sent, men just då fanns det ingen annan utväg. först ville hon att jag skulle äta middag som fanns kvar till mig, men jag sa att jag inte kan sova om jag äter så sent, "vet du väl?". jag gillar inte att ljuga. alls.

började med att försov mig, skulle ha åkt hemifrån klockan 12. vaknade tio över. stressade ihjäl mig och åkte hemifrån 13 istället. slängde i mig en portion havegrynsgröt med mjölk och en mugg kaffe med mjölk. var så mätt när jag gick till bussen så jag trodde att jag skulle spricka. resten av dagen har i matväg gått okej, åt inget i skolan utan köpte en cola zero och en froosh för jag tänkte att jag skulle träna. det blev inget med det för mitt huvud håller på att sprängas, men jag drack 2/3 av colan, vilket ändå är tyo 0,8 kcal så det är rätt lugnt. och jag drack halva frooshgrejen (det är pressad och mosad frukt för er som inte vet, utan tillsatsämnen) och det är typ 70-80 kcal. åt lite broccoli nu också, eller rätt mycket. är fortfarande hungrig men jag fattar inte varför egentligen.

jag tror att mamma börjar misstänka något kring mitt matintag.. hon var och hämtade mig på gymmet eftersom att huvudet höll på att döda mig och så sa hon att det kan ju bero på att jag inte har ätit något idag. drog en vit lögn om att jag har ätit risifrutti och en stor macka osv... helt osant. men i mitt huvud har jag nog det. hatar verkligen att ljuga, men jag kan inte berätta sanningen heller.

jag funderar på att fasta i tre dagar, men undantag för frukost.

det finns ju en del praktiskt att lösa i kombination med detta, hur gör man med frågande människor? framförallt min familj? jag vet att jag skulle kunna genomför det med mycket vatten, kaffe the och diciplin. grejen är bara att jag vet inte hur jag skulle klara det utan att folk börjar undra.. några tips? ska ju väga mig på onsdag, och då hoppas jag att jag nått mitt delmål 1. 71kg, hade inte varit fel om det var ännu mer. men är det mindre så blir jag nog förkrossad.

klarade dagen relativt bra. startade med lite frysta bär, hallon och blåbär med ca 1,5 dl fil på och en matsked müsli. sen åt jag lunch med familjen på restrang, var skitnervös.. men det gik bra, åt en laxbit och grönsaker. och så konserverad frukt till efterrätt. som kom jag hem till en kompis och skulle fika med några stycken, där fanns chokladmuffins och massa goa grejer. lyckades avstå, men det var en jävla kamp, drack en kopp kaffe och två glas saft med 2 kcal i varje (=4 kcal).

men så kom jag hem nu, och familjen satt och åt kvällsmat. jag tänkte att jag tar lite frysta bär och fil, och ett kokt ägg. det slutade med att jag vråkte i mig två mackor med philladelphia och keso på. hade så sjukt dåligt samvete efter det... så det blev till att gå och försöka få upp allt. fick nog upp en del.. men shi, jag höll precis på att bli påkommen. mamma kom in medans jag skrivet detta och kramar mig, så säger hon att jag luktar som om man inte har ätit på hela dagen.. och sen frågade hon om jag hade varit och spytt.... jag hoppas verkligen att jag fick avlett henne, annars kommer det att bli mycket svårare framöver..

jag tänkte äta något mer ikväll eftersom att jag spydde upp (halva) middagen. men jag kom inte på något bra.. så det blev inget. och nu är det försent. har druckit massa kaffe och the. och en jävla massa vatten. jag tror att jag har druckit min kroppsvikt x3 ungefr. får springa på toaletten stup i kvarten... hade jag inte varit så jävla tjock och äcklig, och haft ett normalt (sex)liv så hade jag kanske trott att jag var gravid, men nu finns det inte ens med på kartan.

ikväll mår jag riktigt dåligt.. jag känner mig helt värdelös. och fet. oälskad framförallt, speciellt av mig själv. jag känner mig bara som ett bihang på världen, ivägen och ett störningsmoment. jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna äta normalt igen. ibland känns det som att jag bara ska ge upp och äta som vanligt, som innan. men så känns det ibland som om jag aldrig kommer kunna äta som en normal människa igen. jag ser mina vänner som tuggar i sig smörgås efter smörgås, och en liten bulle med smör på. eller två. jag vet inte om jag är avundsjuk eller om jag känner mig överlägsen. jag är lite kluven. halva mig vill kunna äta och fika tillsammans med mina vänner utan att alltid ha "ätit precis hemma", eller springa in och spy när sista tuggan är svald. känner mig som ett riktigt freak. och jag är inte ens smal. fuck me and my fucking life.

fick inte behålla maten. känslan av att vara mätt äcklar mig så otroligt mycket. fick inte upp allt, men kanske hälften eller så. det var nog mer för att bli av med känslan i magen än för att bli av med kalorierna. fast det är ju en tacksam bonus.

önskar att jag kunde gå och lägga mig och vakna om tre veckor, smal och vacker. jag behöver inte motstå mat, komma på ursäkter eller försöka dölja krorrandet i maget och "hungerlukten" i munnen. det hade varit fantastiskt, faktiskt.