fick en liten promenad avklarad också. det blev ett lång stopp för jag hade med mig tjötigt sällskap. jag som tänkte ut och bränna lite mer, har fortfarande lite ångest efter hamburgaren... fick iallafall sammanlagt 35 minuters promenad, egentligen är det nog mer, men det är bättre att underdriva än att överdriva. kalorierna försvinner ju inte ändå, bara för att man ljuger för sig själv och sätter dit en högre siffra, eller lägre för den delen.

längtar efter imorgon, när jag kan följa mina havregrynsgröts-rutiner igen. sen är det en timmas spinning också, ser verkligen fram emot det! jag älskar spinning. jag kan verkligen ta ut mig och använda all energi som finns tillgänglig i min kropp. för jag är så djävulens enivs.

Allow me to introduce myself. My name, or as I am called by so called doctors, is Anorexia. Anorexia Nervosa is my full name, but you may call me Ana. Hopefully we can become great partners. In the coming time, I will invest a lot of time in you, and I expect the same from you. In the past you have heard all of your teachers and your parents talk about you. You are "so mature", "intelligent", "wise beyond your years", and you possess "so much potential". Where has that gotten you, may I ask? Absolutely nowhere! You are not perfect; you do not try hard enough. You waste your time eating, binging out on disgusting food. Such acts of self indulgence will not be allowed from now on.  

Your friends do not understand you. They are not truthful. In the past, when the insecurity has quietly gnawed away at your mind, and you asked them, "Am I fat” and they answered "Oh no, of course not" you knew they were lying! Only I tell you the truth. Your parents, let's not even go there! You know that they love you, and care for you, but part of that is just that they are your parents and are obligated to do so. I shall tell you a secret now: deep down inside themselves, they are disappointed with you. Their daughter, the one with so much potential, has turned into a fat, lazy, and undeserving girl.

But I am about to change all that.

I expect a lot from you. You are not allowed to eat much. It will start slowly: decreasing of fat intake, reading the nutrition labels, cutting out junk food, fried food, etc. For a while, the exercise will be simple: some running, perhaps some crunches and some sit-ups. Nothing too serious. Perhaps drop a few pounds, take a little off of that fat tub of a stomach. But it won't be long before I tell you that it isn't good enough.

I will expect you to drop your calorie intake and up your exercise. I will push you to the limit. You must take it because you cannot defy me! I am beginning to imbed myself into you. Pretty soon, I am with you always. I am there when you wake up in the morning and run to the scale. The numbers become both friend and enemy, and the frenzied thoughts pray for them to be lower than yesterday, last night, etc. You look into the mirror with dismay. You prod and poke at the fat that is there, and smile when you come across bone. I am there when you figure out the plan for the day: 400 calories, 2 hours exercise. I am the one figuring this out, because by now my thoughts and your thoughts are blurring together as one.

I follow you throughout the day. At uni, when your mind wanders I give you something to think about. Recount your calories for the day. It's too much. I fill your mind with thoughts of food, weight, calories, and things that are safe to think about. Because now, I am already inside of you. I am in your head, your heart, and your soul. The hunger pains you pretend not to feel is me, inside of you.

Pretty soon I am telling you not only what to do with food, but what to do ALL of the time. Smile and nod. Present yourself well. Suck in that fat stomach, damnit! Geeze, you are such a fat ass cow!!! When mealtimes come around I tell you what to do. I make a plate of lettuce seem like a feast fit for a king. Push the food around. Make it look like you've eaten something. No piece of anything... if you eat, all the control will be broken...do you WANT that?? To revert back to the fat WHALE you once were?? I force you to stare at magazine models. Those perfect skinned, white teethed, waifish models of perfection staring out at you from those glossy pages. I make you realize that you could never be them. You will always be fat and never will you be as beautiful as they are. When you look in the mirror, I will distort the image. I will show you obesity and hideousness. I will show you a sumo wrestler where in reality there is a starving child. But you must know this, because if you knew the truth, you might start to eat again and our relationship would come crashing down.

Sometimes you will rebel. Hopefully not often though. You will recognize the small rebellious fibre left in your body and will venture down to the dark kitchen. The cupboard door will open slowly open, creaking softly. Your eyes will move over the food that I have kept at a safe distance from you. You will find your hands reaching out lethargically, like a nightmare, through the darkness to the box of crackers. You shove them in, mechanically, not really tasting but simply relishing in the fact that you are going against me. You reach for another box, then another, then another. Your stomach will become bloated and grotesque, but you will not stop yet. And all the time I am screaming at you to stop, you fat cow, you really have no self-control, and you are going to get fat.

When it is over, you will cling to me again; ask me for advice because you really do not want to get fat. You broke a cardinal rule and ate, and now you want me back. I'll force you into the bathroom, onto your knees, staring into the void of the toilet bowl. Your fingers will be inserted into your throat, and, not without a great deal of pain, your food binge will come up. Over and over this is to be repeated, until you spit up blood and water and you know it is all gone. When you stand up, you will feel dizzy. Don't pass out. Stand up right now. You fat cow you deserve to be in pain!

Maybe the choice of getting rid of the guilt is different. Maybe I chose to make you take laxatives, where you sit on the toilet until the wee hours of the morning, feeling your insides cringe. Or perhaps I just make you hurt yourself, slicing a razor across your soft skin until you see your dripping blood and feel the pain of our skin tearing apart.

You are depressed, obsessed, in pain, hurting, reaching out but no one will listen! Who cares?! You are  deserving; you brought this upon yourself.

Oh, is this harsh? Do you not want this to happen to you? Am I unfair? I do things that will help you. I will turn you into the daughter your parents have always wanted. I will turn you into the girl you’ve always wanted to be. I make it possible for you to stop thinking of emotions that cause you stress. Thoughts of anger, sadness, desperation, and loneliness can cease because I take them away and fill your head with the methodical calorie counting. I take away your struggle to fit in with people your age, the struggle of trying to please everyone as well. Because now, I am your only friend, and I am the only one you need to please.

No one must find out about me, no one can crack this shell that I have covered you with. I have created you, this thin, perfect, achieving girl. You are mine and mine alone. Without me, you are nothing. So do not fight back. When others comment, ignore them. Take it into stride, forget about them, and forget about everyone that tries to take me away. I am your greatest asset, and I intend to keep it that way.

Sincerely,

Ana

ja, frukosten gick ju galant (för att vara mig) och dagen fortsatte rätt bra. möte på bup och sedan vidare till gymmet. grabbade en froosh emellan för att få någon slags energi emellan, det vart ändå 7 timmar sedan jag åt frukost. körde en timma på crosstrainern, 650kcal. 20min på löpbandet, 150kcal. och 1 timmas body balance, 236kcal.

men nu när jag kom hem från gymmet så hade familjen väntat på mig med att äta middag, och dum som jag är svarade jag att jag inte hade ätit middag när mamma frågade. åt en hemmagjord hamburgare med dressing (onödigt som fan) tomat och gurka. och hamburgebröd. det kändes onödigt, men ändå nödvändigt. jag måste få bort lite misstankar just nu, jag är inte direkt diskret om man säger så..

jag ligger iallafall på  -455kcal. sämre än igår, men det är ändå posetivt att siffran är negativ (hehehe). imorgon ska jag väga mig. hoppas verkligen att det har hänt något på vågen, annars blir jag jävligt besviken.

frukosten gick bra faktiskt. trodde att jag skulle vräka i mig allt som fanns på bordet för att jag kunde. men det gjorde jag inte. jag åt ca 1dl yoghurt med en halv dl k special red berries. och en rostad frökuse med litelite smör på, skinka, gurka och tomat. och en del kaffe. men det gick ändå mycket bättre än vad jag trodde, eftersom att jag älskar frukost. så jag är nöjd.

nu sitter jag hemma och dricker lite kaffe, ska snart åka iväg till bup. är inte alls sugen på det.

förresten så sa min vän att jag måste ha gått ner jättemycket i vikt idag! jag spelade dum och sa att jag bara har tänkt lite på vad jag äter :)

men det var jäkligt kul att någon såg och lade märke till det!

har klarat att inte äta något mer på hela kvällen. druckit en svart kopp kaffe och en del vatten. jag har en fruktansvärd huvudvärk just nu, känner mig helt dassig.

imorgon ska jag äta frukost med mina vänner, och jag är nervös. tänk om jag bara vräker i mig allt som står i min väg? nu när det har gått så bra i två dagar...

ska till bup imorgon med. vi ska prata om varför jag mår sämre och så igen, och vart jag ska nu när jag inte får vara kvar där längre. jag hamnar i limbo bara för att jag blir myndig. jag är för frisk för vuxenpsykiatrin och för sjuk för att vara utan. önskar att allt bara kunde bli bra någon gång.

jag mår inte bra av att äta och jag mår inte bra av att inte äta. men i slutändan är det värt det, för då kommer jag iallafall att vara vacker. jag tror att jag börjar bli smalare nu. absolut inte tillräckligt, men ändå. ska kanske våga väga mig imorgon, eller så väntar jag till på onsdag. får se hur jag gör..

håll tummarna för mig inför frukosten imorgon. vill inte äta maaaaaaassa skit, vill hålla mig till mina rutiner.... det blir till att straffträna om jag inte sköter mig helt enkelt.