fallerade totalt. det blev två, små dock men ändå två, bitar smörgåstårta... pillade bort den mesta majonäsen och det via brödet, men ändå. så sjuuuukt jävla onödigt. sen åt jag TVÅ frökusar också, med skinka OCH ost. jag är så jävla trött på mitt "allt eller inget" beteende. jag kan inte äta hur mycket som helst bara för att jag inte äter annars, det funkar inte så!!!

men imorgon blir det två strafftimmar på crosstrainern på gymmet. det ska bränna och svida som aldrig förr. det spelar ingen roll om jag spyr eller svimmar, det är det enda jag förtjänar. det räcker inte att jag mår skit nu, jag måste må psykiskt OCH fysiskt riktigtriktigt dåligt. imorgon ska jag bränna dubblet av vad jag åt idag. uuuusssssssssccccccccch känner mig så smutsig och oren.

faaaaaaaan..... har varit ute på en promenad i 45minuter, men nu blev jag hembjuden till min vän som nyss kommit hem... PÅ SMÖRGÅSTÅRTA!! jag KAN inte säga nej, eller? kan jag? jag villllllllll men så vill jag ju inteeeeeeee....... faaaaaaaaaaaaaaaaaan jag vet inte vad jag ska göra. det är typ 700kcal, OVÄRT!!!!! men, jag måste verka normal också?!?! vad ska jag göra? fan asså. jag har panik.

min lillasyster kom hem nyss.

hon hade köpt med sig ett rör smarties till mig.. och så kollade hon på mig och sa; jag kan väl likagärna ta tillbaka dom, för jag ser att du inte äter sånt.

det var skönt och peppande på samma gång som det var riktigt obehagligt..

jag lyckades att motstå en hetsätning förut. jag lyckades motstå att äta överhuvudtaget. jag är fortfarande i chock.

jag gick till skafferiet och tog fram en knäckemacka. jag sa högt till mig själv; "du får äta EN, men BARA EN". gick till kylskåpet och tog ut philladelphia och skinka. stoppade en smörkniv ner i philladelphian, och då kom ångesten

är jag verkligen hungrig? behöver jag verkligen äta detta? kommer jag att kunna sluta om jag väl börjar äta? jag är ensam hemma och kylskåper, frysen och skafferiet är fullt av mat, kommer jag verkligen att kunna stoppa?

svaret på alla dessa frågor blev; nej.

jag behöver inte knäckemackan, jag kontrollerar maten, maten kontrollerar inte mig. jag kommer inte kunna sluta när jag väl börjar. jag kommer att äta tills jag tror att det snart kommer spruta mat ur mina öron. jag är för hungrig, för trött och för fet för att ha den diciplinen.  

åt middag med mina föräldrar idag, och det gick riktigt bra faktiskt. köffärssås och spaghetti (är det bara jag eller känns det som att dom alltid lagar det?!) och jag kör ju stenhårt på "inga kolhydrater" snacket. så jag la upp lite köttfärssås på en fjärdedel av tallrikten, och fyllde resten med sallad, gurka, broccoli och ärtor. smetade ut köttfärssåsen på hela tallriken, åt sammanlagt en msk kanske, men det såg verkligen ut som om jag hade ätit mycket.

fick gå på promenad med hunden innan också, så nu ligger jag på ca +140kcal. även fast det inte är mycket så känns det fel att ligga på +. men jag är fortfarande hungrig. verkligen riktigt hungrig. jag vet inte riktigt vad jag ska göra.... det är inte en mental hunger, det är en verklig kroppslig fysisk hunger. hela min kropp skriker efter energi. men jag får se, jag vill ju inte ge efter.

mamma sa att jag verkligen har gått ner i vikt nu. att det verkligen syns. jag kan inte se det. jag ser mitt tjocka feta jag. operfekt och odiciplinerad.

gillar rutinen havregrynsgröt och kaffe på morgonen. det känns hälsosamt och hållbart att äta. och det är nästan utan ångest.

något jag däremot har ångest över just nu är att min lillasyster kommer hem idag, och hon är föredetta anorektiker. eftersom att jag anammar den livsstilen just nu, fastän jag absolut inte skulle kalla mig själv anorektiker, så är det på den vägen jag vandrar. jag är rädd att hon ska se det, att hon ska märka. eftersom att jag har varit på henne väldigt mycket om att hon måste äta osv, hur ska jag klara mig ur detta? man känner ju igen beteendet.

jag är rätt nervöd faktiskt. för mina instinkter kring henne har alltid varit att "jag äter mycket när hon ser, så hon fattar att d et är ok". men nu kan jag ju inte göra det?! nu kan jag ju inte äta något alls utan ångest... jag får helt enkelt vara borta under flera mål eller något.