mitt hjärta slåt jättehårt, jag känner varje hjärtslag i halsen, magen, bröstet. jag känner mig svag och otillräcklig, och jag orkar inte riktigt vara trevlig mot någon. det känns som att allt alla säger är en slags pik på något sätt, vad jag än gör så blir det inte bra. jag kan inte göra något bra, allt blir bara dåligt. jag längtar efter mitt smala jag, mitt riktiga jag. som finns, men som är dolt under allt fett.

när jag har gått ner till 67kg (-5kg) så ska jag belöna mig själv med något. jag tror att det blir något slags silvermycke, kanske en ring eller några berlocker till mitt silverarmband. men innan dess är det slut på belöningar. inga fler, alls. inte ströshoppa eller sån skit, bara cigaretter, ramlösa/nollcola och tuggumi. eller mat som ska visas upp för att sedan slängas.

skulle ut och gå. gick i 20 min, fick springa hem. magen crashed and burned, har så sjukt ont... det är så sjukt äckligt, men jag kan inte säga till någon så jag måste ventilera här. avföringen är svart och helt flytande, och jävligt sur. undra om det har med svälten att göra? eller vafan.. jag svälter inte ens. jag äter. men nu mår jag skit, det gör ont i magen och jag känner mig helt öm. faaaan.

jag som ville promenera.

idag har jag ätit som en gris.

havregrynsgröt och blablablabla...... som vanligt varje morgon. sedan åt jag söndagsmiddag med familjen. fyfan. jag skäms nästan för att säga detta. nej inte nästan, jag skäms. för er, för mig själv. jag åt en hel rostbiff (inte en sån liten som man lägger på mackan, utan en stor jävel) två skedar tzatsiki och massa broccoli. så jävla onödigt att äta så mycket och bara proppa i mig allt. fetto asså, sånt jävla fetto. helt utan kontroll över mig själv.. nej nu ska jag ut och promenera så att jag kan bränna bort skiten. fysatan.

allt kretsar kring mat. allting i hela världen kretsar kring mat.

idag har jag som vanligt ätit havregrynsgröt men mjölk och kaffe med mjölk. "var tvungen" att äta middag med familjen, för att inte väcka för stora misstankar. att gå från att vara någon som äter jämt, oavsett hungerstatus, till att gå till någon som inte äter alls är en större förändring än vad man kan tro. jag åt iallafall en kycklingklubba utan skinn, och några små kycklingbitar till. en tsk tzatsiki och lite ärtor och majs. det känns konstigt att äta och det känns konstigt att inte äta. men när man bor hemma så måste man göra mycket för att dämpa misstankarna. i min papperskorg ligger det en plastpåse men fil och müsli i, som jag "åt" i mitt rum i torsdags. man måste hålla sig upptagen, och försöka att inte bara sitta och tänka på mat.

jag har kommit på mig själv med att vara rätt frånvarande, dels för att jag är så hungrig och dels för att jag inte har någon ork. jag orkar inte vara trevlig och glad. jag är hungrig och luktar skit i munnen, jag har befunnit mig i ketos ganska länge nu och jag känner mig ofokuserad, trött och likgiltig. men det spelar ingen roll, för min kropp vänjer sig. jag ska bli smal, det bara är så. ibland känns det som att det inte är värt det, men det måste vara det. man måste få ut något ur en sådan uppoffring.

jag åt förut idag. vid tre, halv fyra. en enportionsburk med fiskbullar. varm mat har nog aldrig smakat så gott. det kändes som om jag hade fått lämna helvetet en stund, men oj så fel jag hade. jag har inte ätit något sedan dess. bara druckit ramlösa och tuggat tuggumi. jag  vet inte om jag är hungrig eller om kroppen bara är sur. sur på mig och sur i blodet.

jag är helt dödstrött nu. helt döds-jävla-trött.

maten idag.. havregrynsgröt med mjölk (laktosfri) och kaffe. sammanlagt en matsked tomatsoppa och lite sallad och gurka. och vatten. nu har jag en väldig ångest, borde kanske äta något mer idag men jag vill inte. jag vill äta men jag kan inte, jag kan äta men jag vill inte. vet inte hur jag ska göra.. om min kropp inte redan är i svält-mode så lär jag hamna där snarast, och då bränner kroppen ändå inget... fan också. jag hatar mat.

idag.. vad fan kan jag säga? matdagen, för det är det som dagarna är för mig nu. det är bra eller dåliga, beroende på om jag har ätit mycket eller lite. det är väldigt sjukt och nytt för mig, men på samma gång facinerar det mig. idag har jag ätit havregrynsgröt till frukost, tre tuggor kyckling med lite sallad och vatten, kaffe, the. jag fikade med mina vänner och åt en kvadratcentimeter på ett millimetertjock knäckebröd. och lite tomater. that's it. för en riktig och "äkta" pro ana kanske det är svagt eller mycket, men för mig är det inget. jag kunde utan att blinka vräka i mig fyra mackor med pålägg, och sedan småäta tills det var dags för hemgång. mätthet hade inte med saken att göra, jag åt för att maten kontrollerade mig. den kontrollerade att jag skulle äta, och så var det bara. att inte äta var så svårt, egentligen svårare än vad det är nu.

jag inbillar mig att mina ben börjar sticka ut här och var ifrån kroppen. att ryggraden nuddar stolsryggen, att revbenen skaver mot sidorna, att nyckelbenen syns tydligt igen. självklart så stämmer inte detta utan det är rent önsketänkande. men jag längtar så. så oerhört. efter att mina rena fina vackra ben ska synas. att mitt yttre skall spega mitt inre, att jag äntligen kan få bli vacker, innifrån och ut. utifrån och in. inte vara den tjocka eller normala tjejen, utan vara hon den lilla fina. den lilla nätta tjejen, som man skulle kunna stoppa ner i fickan om man kände för det. den tjejen finns inom mig, men är dold under allt fett. jag är inte där än, men jag är närmare än vad jag var igår.