mitt hjärta slåt jättehårt, jag känner varje hjärtslag i halsen, magen, bröstet. jag känner mig svag och otillräcklig, och jag orkar inte riktigt vara trevlig mot någon. det känns som att allt alla säger är en slags pik på något sätt, vad jag än gör så blir det inte bra. jag kan inte göra något bra, allt blir bara dåligt. jag längtar efter mitt smala jag, mitt riktiga jag. som finns, men som är dolt under allt fett.

när jag har gått ner till 67kg (-5kg) så ska jag belöna mig själv med något. jag tror att det blir något slags silvermycke, kanske en ring eller några berlocker till mitt silverarmband. men innan dess är det slut på belöningar. inga fler, alls. inte ströshoppa eller sån skit, bara cigaretter, ramlösa/nollcola och tuggumi. eller mat som ska visas upp för att sedan slängas.

skulle ut och gå. gick i 20 min, fick springa hem. magen crashed and burned, har så sjukt ont... det är så sjukt äckligt, men jag kan inte säga till någon så jag måste ventilera här. avföringen är svart och helt flytande, och jävligt sur. undra om det har med svälten att göra? eller vafan.. jag svälter inte ens. jag äter. men nu mår jag skit, det gör ont i magen och jag känner mig helt öm. faaaan.

jag som ville promenera.

idag har jag ätit som en gris.

havregrynsgröt och blablablabla...... som vanligt varje morgon. sedan åt jag söndagsmiddag med familjen. fyfan. jag skäms nästan för att säga detta. nej inte nästan, jag skäms. för er, för mig själv. jag åt en hel rostbiff (inte en sån liten som man lägger på mackan, utan en stor jävel) två skedar tzatsiki och massa broccoli. så jävla onödigt att äta så mycket och bara proppa i mig allt. fetto asså, sånt jävla fetto. helt utan kontroll över mig själv.. nej nu ska jag ut och promenera så att jag kan bränna bort skiten. fysatan.