idag har jag gjort en cystoskopi. det innebär att man går upp via urinröret in i urinblåsan med en kamera för att kolla. har hafr upprepade urinvägsinfektioner under en lång tid så de skulle kolla efter sår eller liknande som kunde orsaka detta. tyvärr hittade de inget, på gott och ont. hade gärna fått reda på vad som är fel på mig.

nu gör det iallafall ont som faaaan. varje gång jag kissar känns det som om jag kissar rakblad. blöder gör det också. jävla värt. not.

vill du ha tillbaka mig? vill jag ha tillbaka dig? älskar vi verkligen varandra eller har vi bara blivit som en vana? "du är som ett sår i gommen, som skulle läkt, om jag bara skulle kunna sluta pilla på det med tungan". har vi kommit för nära varandra, så att vi bara stör oss, är det värt ett till försök?

det finns så mycket jag vill säga dig, så mycket som är osagt. vill veta var du står, detta var trots allt ditt beslut. ditt omogna jävla beslut.

egentligen är jag så jävla arg på dig, egentligen hatar jag dig. eller?

jag önskar att jag hade en person som bara kunde säga till mig vad jag skulle göra och hur jag skulle handla i alla lägen och situationer. det hade varit helt underbart, att bara kunn koppla av och slippa denna jävla beslutsångest.

alla människor har beslutsångest, men inte som jag. jag har ångest på morgonen om jag ska ta svarta eller vita strumpor. friskt? nix.

glömma bort världen för ett tag. leva i min lilla bubbla där allt är snurrigt och bubbligt. vara glad och lycklig en liten stund, älska alla människor som du hatade för bara en liten stund sedan. hitta på massa dumheter, säga dumma saker som man bara får lov att tänka egentligen. kramas, pussas och leva fullt ut.

men sedan är allt inte så blubbligt längre. när du ligger i sängen och varken kan blunda eller ha ögonen öppna för hela rummet bara snurrar. vad fan har du gjort ikväll? hur kom du hit? var är du? hungrig men mätt, törstig men ändå inte. vätskebalansen är helt rubbad och för att inte tala om elektrolyterna.. kroppens homoestas liver rövare.

detta drabbar din reaktionsförmåga, koordination och balans. illamåendet kommer i vågor och helst av allt skulle du bara vilja smälla i dig en karta tabletter, helt sådana med en röd triangel på.

det känns som om jag har varit riktigt dräggfull riktigt länge. men det har ju inte. allt bara snurrar och jag vet inte hur jag ska få stopp på det. nej, jag borde bli dräggfull på riktigt istället. inte bara känns som om jag hade varit det. fast i en evig dräggfull-bakfylla.

har haft yrselattacker hela dagen igår och idag. från och till. igår höll det i sig hela dagen. det känns som om hela världen bara snurrar och jag kan inte fokusera blicken. som värsta bakfyllan, trots att jag inte druckit något.

var på dop idag. blev gudmor till min lilla kusin.. kramade på honom hela dagen tills han somnade i min famn. det dämpade ångesten, oxytocinet rann igenom hela kroppen. åh vad jag önskar att jag hade en egen. men jag väntar nog med det, iallafall tills jag har gått ur gymnasiet. det är bara 2 år kvar ju. dessutom är jag ensam nu.. 2 år åt helvete. åt en omogen bebis, som jag sett hela min framtid tillsammans med.

varenda muskel i min kropp värker idag. jävla hård träning igår. så går det när man skiter i att träna. jävla idiot.

om ett vackrare liv när du låg bredvid. hur kan något så stort förvandlas? hur kan man tappa orken att andas? - för jag vet att hundra år från nu, kommer det alltid vara du, när jag blundar.

är tillbaka på ruta ett, helt ensam. det ska krävas ett mirakel för att jag ska ta tillbaka dig. synd bara att du aldrig kommer få läsa mina tankar. fast egentligen ljuger jag kanske, det enda som krävs är kanske en ursäkt. är jag så dum? fast.. vem har sagt att du ens vill ha tillbaka mig? allt är upp till dig nu iallafall.. synd bara att du aldrig kommer få veta det.

känt mig så ouppskattad och smutskastad i hela mitt liv. ta mig förgivet och ge fan i att höra av dig. och när du väl får tummen ur röven och skickar iväg ett mail så får t.o.m din mamma mer kärleksfulla. är det så att du ångrar att du tog tillbaka mig? säg det då istället för att bete dig som ett jävla rövhål. känner bara hur jag sjunger längre och längre in i mig själv. och hur fan ska jag komma upp sen igen då? ska du kanske reda ut röran du ställt till med inom mig? nej... du är väl upptagen. jävla fitta

och ännu en gång går nobels fucktardsprid till moi! i egen hög person. bestämde mig för att ta en propavan och nu kan jag inte koncentera mig alls. sist jag gjorde detta var jag en timma för tidigt i skolan. det var INGEN där. altså inga lärare, vaktmästare INGEN. och nu behöver jag tänka. planera för morgondagen. hålla fingrarna borta från att skriva hat/kärleks mail till han som råkar hålla i mitt hjärta. otursamt nog för mig är han jävligt klantig och har råkat tappa det i marken och sedan trampa på det. några gånger. idag. i sin frånvaro.

han

får

ta

kontakt

med

mig.

är det så mycket bergärt?

behöver sömn nu. im about to loose it. helt seriöst. håller verkligen på att gräva ner mig själv. jag ser det, jag vet det, så varför gör jag inget åt saken? stupid cow. träningen hjälper. träningen får mig att koncentrera mig i den fysiska smärtan i musklerna. inte den psykiska och den i hjärtat.

fortfarande inget. fucked up. tränar för att glömma en liten stund hur glömd jag faktiskt är. body pump, spinning, core. känner hur magsåret nalkas. tappar hår av stressen, kan inte sova trots att kroppen är slut. huvudet är också slut, men ändå vägrar tankarna sluta snurra. vart kommer det sluta? kommer det att gå upp eller ner från nu. jag hoppas på upp men vågar inte tro på något annat än ner. varför skulle det vända?

ångest. panikångest. hyperstressad. dödstrött. utpumpad.