73 kilo. sjuttiotre jävla kilo. i somras slet jag som ett djur, levde på 220 kcal per dag, och cyklade till på och hem från jobbet. jag gick ner tio kilo. från sjuttiofyta till sextiofyra kilogram. och förra veckan ställde jag mig på vågen. sjuttiofyra kilo. jag grät, i två timmar. inombords gråter jag fortfarande.

har spytt ett tag nu. igår åt jag havregrysgröt på morgonen, det var det enda som fick stanna kvar. idag åt jag 5 matskedar havregrynsgröt + mjölk till frukost. sen har jag druckit två koppar the och nu åt jag ett kokt ägg och dricket lite kaffe. jag orkar inte ha det sådär mer. jag måste gå ner. gärna 20 kilo. från och med nu, tar jag ett aktivt beslut, att sluta äta.. inte helt, men nästan. om jag måste äta eller inte kan kontrollera mig så jag äter stora mängder skall det syps upp eller tränas bort på  gymmet. så fort jag blir frisk från denna djävulska lunginflammationet så skall gymmet bli mitt andra hem igen.. jag saknar det mycket! det känns tomt utan mitt träningsliv.

jag mår rätt kasst. men jag måste gå ner i vikt. jag MÅSTE. jag är trött på att se mig själv i spegeln och må dåligt.

jag äter.

tappar kontrollen.

när ingen är hemma, äter tills jag nästan sprängs.

det är så pinsamt, men jag kan inte kontrollera det.

när det finns folk omkring kan jag stoppa, ibland.

inte helt.

när ingen är omkring, när ingen är hemma, finns inget stopp.

sedan, in på toaletten och upp med allt igen.

inget får vara kvar.

det gör ont, både i kroppen och själen.

men ser man ut som mig, så har man inget val.

äta, spy, träna.

jag orkar inte mycket mer.

denna dagen är helt

jävla

svart.