ibland tror jag att vi var en dröm, ibland att allt hemskt bara var en dröm. att du fortfarande älskade mig, att du fortfarande ville ha mig och bara mig. att det vad vi, du och jag, föralltid.

men sen så vaknar jag, smärtan blir fysisk och det svider i hela bröstet. det är ingen dröm, du älskar inte mig. det kommer aldrig att bli riktigt riktigt bra igen.

minns varje dag jag lidit, men du gjorde det värt det. vad gör jag nu då? hela mitt jag skriker; ÄLSKA MIG, SAKNA MIG, KÄMPA FÖR MIG, FÖR OSS. men det spelar ingen roll, för ingen hör. du hör inte. bara jag. förr var det du och jag, vi. nu är det jag och min bitterhet. nu är det vi, jag och hatet.