och ännu en gång går nobels fucktardsprid till moi! i egen hög person. bestämde mig för att ta en propavan och nu kan jag inte koncentera mig alls. sist jag gjorde detta var jag en timma för tidigt i skolan. det var INGEN där. altså inga lärare, vaktmästare INGEN. och nu behöver jag tänka. planera för morgondagen. hålla fingrarna borta från att skriva hat/kärleks mail till han som råkar hålla i mitt hjärta. otursamt nog för mig är han jävligt klantig och har råkat tappa det i marken och sedan trampa på det. några gånger. idag. i sin frånvaro.

han

får

ta

kontakt

med

mig.

är det så mycket bergärt?

behöver sömn nu. im about to loose it. helt seriöst. håller verkligen på att gräva ner mig själv. jag ser det, jag vet det, så varför gör jag inget åt saken? stupid cow. träningen hjälper. träningen får mig att koncentrera mig i den fysiska smärtan i musklerna. inte den psykiska och den i hjärtat.

fortfarande inget. fucked up. tränar för att glömma en liten stund hur glömd jag faktiskt är. body pump, spinning, core. känner hur magsåret nalkas. tappar hår av stressen, kan inte sova trots att kroppen är slut. huvudet är också slut, men ändå vägrar tankarna sluta snurra. vart kommer det sluta? kommer det att gå upp eller ner från nu. jag hoppas på upp men vågar inte tro på något annat än ner. varför skulle det vända?

ångest. panikångest. hyperstressad. dödstrött. utpumpad.