känns inte som om jag kommer någonstans med vikten fastän jag tränar som ett djur. skolsköterskan sa att jag kan ha fel på min ämnesomsättning. men idag hände en grej som gjorde mig lite glad. sitter alltid ner när jag rakar benen i dushen och lutar mig mot väggen. jag kunde inte sitta så speciellt länge för ryggraden trycktes mot väggen. lite kul ändå, fast jag satt säkert bara konstigt..

men man kan ju drömma, right?

fridasofie

den glömmer man aldrig. man glömmer aldrig fjärilarna i magen, första kyssen, alla blickar, beröringen.

är det den killen/tjejen man aldrig kommer över? den personen vars nya pojkvän/flickvän man alltid kommer att hata. den personen som det väcker starka känslor att träffa, eller att se. går förbi på stan, man låtssas inte se. man orkar inte, vill inte. det gör för ont. ser honom på bussen, blir helt numb. vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig. blir helt osäker och nervös. jag som ändå brukar ha koll på mig själv, brukar kunna hantera olika situationer. han låtssas inte se mig. blickarna möts, blixtar i luften. men nej, jag såg dig inte. jag ville bara ha en överblick över bussen, missade dig.

jag kan bara fråga, är det bara jag? eller finns det en eller flera personer för alla som man antagligen aldrig kommer att till 100% komma över?

fridasofie

hur går man vidare efter man har fått en kniv stucken i ryggen av den man älskar mest? jo visst, såret kommer läka och det kommer inte alltid att göra ont, även om det känns så. men ärret kommer alltid att vara kvar, det kommer alltid att synas och kanske spänna åt lite när man sträcker på sig. så, vad gör man?  biter i det sura äpplet och stannar, eller lämnar det sjunkande skeppet?

vad gör man när det oväntade händer? när den man aldrig trodde skulle svika, sviker. när man inte vet var man ska ta vägen. du har offrat allt för denna personen, släppt allt bara för att komma närmare. så, vad gör man?

...

fridasofie