det är inte förän nu, nu när det är försent, jag inser hur utbytbar jag är. efter två år kan du byta ut mig mot en ny glansig model, utan att ens berätta det för mig. jag får höra det bakvägen. som om jag inte redan listat ut det själv. jag är fan inte dum. underskatta mig aldrig så igen.

jag vet inte om jag ska bli arg eller ledsen. mest är jag väl så oerhört besviken. vad fan har hon som inte jag har? och hur fn kan du tycka att det är okej att inte höra av sig till mig, eller visa mig någon respekt alls. du sparkar på mig medans jag ligger, genom dina icke handlingar. är de inte allra värst, icke handlingarna?

fan.

jag vet inte vad jag ska säga.

eller tänka.

eller tycka.

ett är säkert iallafall, du är inte välkommen tillbaka. och även om du skulle lyckas manupilera mig så skulle min familj slänga ut dig. jag hoppas du skämms innerligt. och att du känner vårt hat bränna dig i ryggen.

fy.

fan