idag har jag gjort en cystoskopi. det innebär att man går upp via urinröret in i urinblåsan med en kamera för att kolla. har hafr upprepade urinvägsinfektioner under en lång tid så de skulle kolla efter sår eller liknande som kunde orsaka detta. tyvärr hittade de inget, på gott och ont. hade gärna fått reda på vad som är fel på mig.

nu gör det iallafall ont som faaaan. varje gång jag kissar känns det som om jag kissar rakblad. blöder gör det också. jävla värt. not.

vill du ha tillbaka mig? vill jag ha tillbaka dig? älskar vi verkligen varandra eller har vi bara blivit som en vana? "du är som ett sår i gommen, som skulle läkt, om jag bara skulle kunna sluta pilla på det med tungan". har vi kommit för nära varandra, så att vi bara stör oss, är det värt ett till försök?

det finns så mycket jag vill säga dig, så mycket som är osagt. vill veta var du står, detta var trots allt ditt beslut. ditt omogna jävla beslut.

egentligen är jag så jävla arg på dig, egentligen hatar jag dig. eller?

jag önskar att jag hade en person som bara kunde säga till mig vad jag skulle göra och hur jag skulle handla i alla lägen och situationer. det hade varit helt underbart, att bara kunn koppla av och slippa denna jävla beslutsångest.

alla människor har beslutsångest, men inte som jag. jag har ångest på morgonen om jag ska ta svarta eller vita strumpor. friskt? nix.