är väldigt besviken på min mamma. när jag var yngre så var jag ett ganska jobbigt barn, eller tonåring kanske man säger. jag började dricka tidigt, röka osv. jag var ganska respektlös och allmänt riktigt jobbig att ha och göra med. nu har jag verkligen skärpt till mig och tar avstånd ifrån alla sjuka grejer som jag gjorde back then.

men nu, nej inte nu för 1,5 år sen, så har min lillasyster börjat likadant. hon och jag är verkligen varandras motsatser och jag hatar allt som hon står för. till saken tillhör att enda sedan jag gick i förskolan (jag går i 1:an på gymnasiet nu) har jag frågat min mamma om vi har kunnat gå på bio ensamma. detta har aldrig hänt, fastän jag har tjatat i 10år bara. för ett tag sedan var min mamma och syster på bio, ensamma, utan att fråga om jag ens ville följa med. hon går och shoppar med henne, betalar hennes skit osvosv.

känner mig så orättvist behandlad, men det är ingen som fattar hur jag tänker och känner när jag försöker förklara. jag är en väldigt rak och ärlig person som vet och säger vad jag tycker, så jag smusslar inte med mina åsikter direkt.

tycker inte att man ska favorisera sina barn så. min lillebror är pappas prins. lillasyster är mammas prinsessa. jag är det överblivna mellanbarnet som egentligen är äldst.

don't know what more to say

fridasofie